I år är det 12 år sedan jag började med limtryck eller som det också kallas: collografi, kartongtryck eller pappografi.
Min separatutställning på Grafiska Sällskapet, Stockholm i september 2001 heter också "12 år med collografi".
Ursprungligen avgjorde min allergi mot lösningsmedel, farliga syror och akvatinter mitt vägval inom grafiken. Valet föll på collografitekniken som möjliggör ett ganska miljövänligt och skonsamt sätt att arbeta med grafik på, dessutom är det ett lekfullt och spontant arbetssätt som inte kräver dyrbar och komplicerad utrustning mer än själva koppartryckspressen.
Jag upptäckte också att det har starka, rent måleriska kvaliteter som ibland påminner om mitt måleri - temperan; därför blev valet enkelt. Och som en extra bonus en relativt billig metod, inga dyra kopparplåtar, utan vanlig enkel kartong, sk silkboard användes.
Man bygger upp olika nivåer och ytstrukturer genom att skära, karva eller rista i kartongen.
På många olika sätt kan man göra ytan spännande tex genom att limma dit tyger, snören, spetsar etc, om man så vill.
Trälim och krita som blandas och appliceras på ytan kan också ge trycket en intressant struktur.
Slutligen målas kartongen med schellak för att skydda ytorna och för att tåla det stora slitaget i koppartryckspressen.
Schellacken måste torka ordentligt innan man sen färgar in kartongen med koppartrycksfärg och trycker som i vanlig färggrafik med fuktat koppartryckspapper i pressen.
Vid flerfärgstryck gör man fler kartonger till samma bild.
År 2000 antog jag den stora utmaningen att trycka en grafikupplaga på 220 ex till Grafiska Sällskapets medlemsportfölj.
Vad jag vet har inte någon konstnär tryckt så många ex på en kartong tidigare!
För att klara detta gigantiska projekt gjorde jag en relativt enkel bild med två plåtar och som jag för säkerhets skulle gjorde några extra av ifall att de inte skulle klara slitaget.
Det var med förvåning och stor glädje jag upptäckte att kartongen mycket väl höll för den stora upplagan.